Meltdown
För ett tag sedan hade jag ett riktigt meltdown. En dag bara svartnade det för ögonen och jag upplevde att jag inte kunde andas. Luften kom inte ner i lungorna och jag var säker på att jag skulle dö. Det gjorde ont på en massa ställen i kroppen, bland annat hjärtat, och det enda jag kunde tänka i det ögonblicket var att det var för jävla synd att jag inte skulle få leva mer.
Panikattack
Jag ringde min mamma och flämtade fram att hon skulle ringa ambulans och komma till mig så fort hon kunde och hon blev ju också skräckslagen. Väl på sjukhuset gjorde man alla möjliga sorters tester på mig och inget visade på att något var fel på mig. Vad hade jag då upplevt? En stark panikattack tydligen. Det var helt sjukt att höra den diagnosen ställas, särskilt innan jag vant mig vid tanken och förstått vad en panikattack faktiskt kan kännas som.
Akut till psykologen
Jag skickades till en akut psykolog i Malmö och där rämnade murarna som jag knappt ens visste att jag hade. Det är ofattbart hur duktiga vi människor kan vara på att ljuga för oss själva - leva ett helt liv i lögn. Jag vill inte gå in på detaljer men tack vare en bra psykolog i Malmö så har jag lyckats öppna upp hål i de där murarna och ambitionen är att rasera dem helt så småningom, för de tillför inget mer än falsk trygghet.